Sommardagar på landet och minnen från en förlorad bästis

Vi njuter av underbara dagar på landet. Svensk sommar är verkligen någonting speciellt. Så många minnen väcks till liv från min barndom eftersom jag spenderat många veckor varje sommar här med min familj.

I dag när vi var på den strand som tillhör alla här i området så träffade vi en man som stod och fiskade. Vi började prata och vi kom in på familjen som bodde i det grå huset vid klipporna. Huset som jag brukade bo i ett par veckor varje sommar hos min vän Josefine. Kommer ni ihåg förra året när jag skrev om Mrs Mercedes?

Vi umgicks alltid med några killar i husen runt våra och en av de killarnas var son till mannen som jag talade med. Gud va många minnen med henne som väcktes till liv. Våra sena nätter, mängder med bus, skratt. Nu ikväll när jag ser på sjön, helt stilla tänker jag på en kväll när vi tog deras lilla fiskebåt och rodde runt. Det var ljust på himlen och helt stilla på vattnet, helt lugnt. Man hörde allt. Så vackert. Sen fanns hon helt plötsligt inte mer.

Ingenting blev sig likt. Jag träffade aldrig mer killarna och hennes mormor och morfar sålde landstället. Varje gång jag tittar upp mot huset ser jag oss stå bre limpmackor i köket sent på kvällarna. Vilken jobbig känsla det är när man bara vill dra tillbaka tiden och krama om henne.

Pappan började skrika efter hans son, och sa här kommer du ihåg henne som du hängde med för 20 år sen. Festade i vårt hus och allt. Han hade också fru och barn och det blev kanske lite stelt 🙂

Idag var en väldigt härlig dag, precis som alla dagar här ute. Det krävs ingenting av oss här, alla bara är.

Den här bar jag ut från vårt sovrum i morse…så vacker.

1 kommentar

  1. Vackra sommarminnen men förstår hur ont det gör att hon inte längre finns, usch så sorgligt.. Blir så himla berörd då det väcker minnen i mig.
    Hade en sommarkompis hos min morfar på landet när jag var liten, en kille som jag älskade att hänga med tillsammans med hans syster och deras två kusiner. Vi red barbacka i hagarna, hoppade i höt på skullen, åkte hölass, badade i insjöar och skrattade så vi kiknade dagarna igenom. Men så en dag i dag i vuxen ålder berättade mamma att Jakob som han hette inte finns mer, att han hade valt att inte finnas mer.. och jag fick aldrig veta riktigt varför men det sas att kärlek var anledningen. Så jävla ont det gjorde i mig och jag kan än idag gråta över att han inte längre finns, ser hans bubblande skratt och busiga blick framför mig, en lycklig grabb.
    Jag såg honom sist när jag var 13 och han 11 och han blev inte många år äldre.

    Ms Mercedes sitter säkert i sin himmel och vakar över er, som Corinnes skyddsängel, jag tror iallafall på sånt.

    Önskar er fortsatt fina dagar på landet!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *