Sövning, LP och sjukhushunden Moltas

Hej mina finaste,

I dag var det sövning och LP (lumbalpunktion) som stod på schemat. Kontrasternas kontraster, från Franska rivieran till barncancer avdelningen. Så är livet.

Allt gick fantastiskt bra. Corinne var supertaggad och ännu gladare att Naomi var med på behandlingen. I vanliga fall är hon ju i skolan.

Vi fick tid kl 10 så hon och Naomi sprang runt och lekte tills att det var dags att gå till behandlingsrummet för att få sovmjölk. Jag blir tårögd när lilla stjärnan står utanför sövningsrummet, dansar och sjunger högt, får narkosläkaren att skratta åt hennes show, har fastat i 14 timmar, skuttar in i behandlingsrummet, taggad för att få sin ”sovmjölk”, hoppar upp i min famn, berättar om sin Frankrike-resa för läkarna, blir tung i kroppen, ögonen stängs, lyfts över till operationsbordet, läkarna tar prov i ryggen och ger henne medicin, lyfts till sin säng där ”kaninen” väntar. Vaknar efter ungefär en timma och sluddrar; mamma får jag dricka vatten och träffa Moltas nu? ❤️

Det är första gången vi träffar Moltas, tur att Naomi var med som älskar hundar. Moltas är Astrid Lindegrens sjukhushund (swipe), som är den finaste och snällaste hund jag träffat – som en stor gosebjörn. Han åker hem till sjuka barn eller besöket dem på sjukhuset och bara ger kärlek och närhet. En liten flicka rullades ut i sin säng på gården, för sjuk för att kunna gå. Moltas la sig hos henne och flickan log 😭 Blir så berörd och glad över all personal som jobbar i vården, och gör alla våra sjukhusbesök så fina 🎈 hurra för DEM! De ger oss alltid leenden på läpparna. Bara att Naomi har en Syskonstödjare som tar hand om henne, pysslar med henne, pratar med henne, och tar henne till lekterapin – allt för att hon också ska bli sedd i detta trauma. Att vi känner personalen nu, att man känner sig hemma där när man kommer, att de skrattar med oss, skojar, ger hopp och kärlek.

”Det är 1 år och 7 månader sen min lilla tjej blev sjuk. Det är en lång tid men en tid som ändå rusat förbi så snabbt. Jag tänker inte tillbaka, då väcks minnen, känslor och sår rivs upp. Jag tänker inte heller på framtiden, det är onödigt.

Det kallas överlevnad har jag förstått.

4 kommentarer

  1. Tänk om det kunde få vara så där alltid, att det går fort och bra och en glad hund?! Jag blir oxå tårögd över hur ni alla i familjen tacklar det här, ni är fantastiska. Den kärlek och värme och humor ni har är vad som gjort C så trygg, det är jag övertygad om.
    <3<3<3<3

  2. ❤️

  3. Styrkekramar till er 🌷

  4. Alhamdulilah ya rabbi <3 Älskade Corinne och Naomi vilken styrka dom båda två har ! vilken fantastisk storasyster hon är och man glömmer ju lätt bort henne i allt detta men nu när du skrev om det fantastiska stödet hon också får från sjukhuset, vilken fantastisk sjukvård vi har. Jag skattar mer än gärna för att våra barn ska få det bästa möjliga . Inte långt kvar nu Inshallah <3<3

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *