Ms Mercedes

IMG_6699.jpg

Det var sommaren 2000. En av de somrar jag har mest tydliga minnen ifrån. Den sommar jag verkligen insåg va roligt det var att vara ung, busig, orädd, nyfiken, livsglad – helt utan oro. Vilken dröm att vara ung.

Det var jag och en av mina bästa vänner J, som hade landställe här några 100 meter från varandra som satt ihop på somrarna. Vi åt, sov och badade på repeat. Hon var 3 år äldre än jag. Lika gammal som min bror. Jag önskade alltid att de skulle bli kära, för då blev hon ju verkligen som min syster, på riktigt. Hon var det galnaste vän jag någonsin haft. Jag kommer ihåg henne som att det var igår vi sågs. Sättet hon skojade, pratade och skrattade på.

Hon älskade hästar och bilar. Hon la till och med till Mercedes i mellannamn. Galen tjej, men jag var glad som fick sitta bredvid i hennes coola bilar. Hennes mamma älskade också bilar och jag kommer ihåg när hon fick en ny BMW, en riktig sportig sak, i 18- års present, just det var en morot. Hon kunde sent på kvällen ringa och säga att hon hämtar mig så åker vi ut till landet. Mina föräldrar tillät det bara för att de gillade henne. Vi hade några andra grannar i området, äldre killar, som vi umgicks med. Vi hade så kul.

Hon hade alltid vilda idéer, mitt natten kl 04 en varm julinatt målade vi staketet till hennes hästs vindskydd (det har säkert ett specielltnamn i hästvärlden). Vi tryckte in bananer i en jobbig grannes avgasrör, vi låg i roddbåten och lät vågorna köra runt oss på kvällen när vi tittade på himlen. Vi pratade om små problem. Vi red barbacka tillsammans, fast jag var rädd för hästar. Vi var med i förbjudna nattrace med massa motorgalna människor i Norrtälje mitt i natten. Hon fick mig att skratta så jag grät. Alltid.

Sen kom den där dagen. Hon hade klagat på rethosta och svullen hals länge. Vårdcentralen fortsatte att skicka hem henne med bronkit och andra flummiga diagnoser. Som en blixt kom det, nu för andra gången i mitt liv, det beskedet. Vi satt i ett rum på gamla Karolinska, mitt minne är helt klart. Jag, J och hennes mamma. Läkaren kom in och berättade att hon hade cancer i lymfkörtlarna. Jag blev stel, iskall, tittade först ner sen på henne. Hon sa;
– Jag visste det, kommer jag att tappa mitt hår? Av det svaret bröt hon ihop. Sen förändrades allt. Inga fler galna minnen från somrarna på landet, inga fler bus. Hon var där ibland, men ändå inte. Inte min gamla bästis.

Hon blev frisk, sen hittades en ny tumör och efter två år, 20 år ung, lämnade hon oss. Världens finaste vän.

Minerna med henne får mig fortfarande att le. Men det vattnas i ögonen när jag går förbi hennes gamla hus här på landet. Hennes morföräldrar klarade inte av att bo kvar här så en annan familj bor i det huset nu, nya skratt, nya bus. Alla platser här ute har ett minne med henne, och hon har en stor plats i mitt hjärta.

Nu går jag igenom en liknade resa med mitt barn. Jag hoppas att hon skyddar Corinne och ger oss ett lyckligt slut den här gången ❤️

32 kommentarer

  1. Så fint skrivet! ❤️ Jag tror hon skyddar Corinne ❤️

    1. Tack Ellinor ❤️💛jag tänker på er mkt!

      1. Jag tänker på er ❤️ våra små tappra hjältar som kämpar mot denna fruktansvärda sjukdom.

  2. Isabelle

    Jag är säker på att hon skyddar Corinne och ser ner på dig och ler! Vilken text, vilka ord och vilka minnen ni har ♥️

    1. ❤️❤️❤️❤️

  3. Så vakkert skrevet. En engel som passer på din Corinne💗

    1. Kärlek ❤️

  4. Klart hon skyddar henne❤️Vi känner inte varandra men det gör sååååå ont i hela min kropp att läsa detta❤️Men samtidigt så är det en självklarhet att C fixar detta utan några problem 💪hon är bäst och såååå grym en fantastisk liten flicka som kommer klara sig ur detta å bara bli en stark, vacker, lycklig kvinna med en underbar familj💖

    1. Tack Sussi! Jag känner ju samma, vilken stjärna. Så livsglad och stark, en hjältinna!
      Tack för fina ord, kramar A

  5. Du är så stark! Jag blir så inspirerad av dig! Och ni kommer klara det här❤️

  6. Josephine

    ❤️❤️❤️

  7. Din kompis skyddar henne! Corinne kommer att klara det här galant, såklart!!! Fina lilla urstarka tjej!

    Och jag vill bara tillägga att jag även själv är mamma
    och kan se hur bra du är med dina tjejer. En sån glädje du sprider och så kärleksfull du verkar:)!
    Massa massa kramar till dig och din familj

  8. <3

  9. Kristine

    Gråter ihjäl mig. Du skriver så otroligt vackert! Håller alla tummar för Corinne ❤️❤️❤️❤️

  10. Fint ❤️ C grejar detta med en sån supermorsa som du 💘

  11. ❤️❤️❤️❤️

  12. hon är dina barns skyddsängel ❤️ Bröjade gråta efter sista meningen. Det tog verkligen tag i mitt hjärta

    1. ❤️❤️❤️❤️

  13. <3

    1. ❤️❤️❤️

  14. ❤️❤️❤️

    1. ❤️

  15. ❤❤❤❤
    Livet.. Det är helt enkelt bara olika tid och tempo för oss alla… man får tänka så. Det är vad djuren (och människorna såklart) i mitt liv lärt mig iaf.
    Stor kram ❤
    https://youtu.be/eaVxcpefX-0

  16. Nicole Josefine

    ❤️

  17. ❤️❤️❤️

    1. ❤️

  18. Vad vackert du skriver! Tror också, som många andra, att hon vaktar över Corinne. ❤️

    1. ✨✨✨✨❤️

  19. @stylebylovesand

    Hon skyddar Corinne, låter som en alldeles fantastisk vän, klart hon gör ❤️ Ni är otroligt starka och fina på denna resa ❤️❤️❤️

    1. ❤️❤️❤️❤️❤️

  20. ❤️

    1. ❤️ ❤️❤️ ❤️

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *