En väldigt jobbig dag

Hej fina,

Jag vet inte vart jag ska börja idag. Känner mig helt slut och tom i huvudet. Jag har gråtit hela dagen. Så fort någon säger något så gråter jag. Jag skulle ringa och gratta min kompis på födelsedagen, men fick inte fram ett ljud och sen bara grät jag i telefonen. En dagispappa frågade hur vi mår, så grät jag och gick. Nu förstår jag varför läkarna säger att de flesta föräldrar tycker den här perioden är värst. Kortisonet är så hemskt. Corinne har blivit ett litet monster.

Det började bra i morse, hon var glad och pigg. Åt frukost med oss och skrattade och var som vanligt. Sen helt plötsligt ville hon ligga i vagnen och började gnälla och vara sur. Jag hade ett läkarbesök kl 11 och vid 10.15 började vi förbereda oss för att så småningom åka, eftersom hon inte vill släppa mig en sekund skulle de följa med och åka runt en sväng med bilen. Det var ett misstag. Hon fick ett vredesutbrott som inte var av denna värld. Vi tappade kontrollen helt, vi försökte lugna henne men det var omöjligt, hon kastade huvudet i marken, drog av sig alla sina kläder, skrek, bet sig själv, slog oss – som ett litet monster. Jag fick ont i hjärtat av att se henne så. Hon, den lilla godbiten som knappt har gråtit sen jag födde henne. Tillslut somnade hon helt naken och utmattad i vagnen. Det var bara att ringa läkaren och ställa in.

På eftermiddagen började hon igen. Då hade vi vår städerska hemma och Corinne började skrika till henne att hon inte fick röra hennes kök, gå hem gå hem blä blä skrek hon till henne. Så tillslut fick jag be henne att göra klart det hon höll på med, men sen gå hem för Corinne slutade inte skrika 🙈

Efter ett tag ville hon gå ut, så jag tog en promenad med henne. Vi gick runt en stund men när hon sen såg att jag var på väg hem blev hon så arg, hon kastade hon sig ur vagnen, skrek helt HYSTERISKT tills hon nästan tappade andan och jag sprang medan jag samtidigt tryckte ner henne i vagnen för att hon inte skulle trilla ut. Jag kom hem men hon fortsatte att vara kaos och ville gå ut igen, så tillslut bättrade jag på mina kläderna och gick ut i en timma till, fast jag höll på att frysa ihjäl. Sen fick jag nog och gick in fast hon blev så arg. Då skrek hon hemma i 20 minuter okontrollerbart tills hon tittade upp och log och bara ”hej äta glass nu”. Det är som att det slår slint i hjärnan. Det går inte att förklara det här beteendet men det är något ”serious shit” i den där medicinen som skrämmer mig.

Vi försöker verkligen bita ihop, vara starka och kämpa oss igenom de här veckorna. Man får samla kraft när hon är lugn och när hon sover. Men idag var en gråt-dag helt enkelt, jag antar att det kan vara bra också ibland, att få släppa ut allt ❤️ Love you, A

78 kommentarer

  1. Å lilla hjärtat det måste vara så mycket som händer i hennes kropp nu som rör upp dessa känslor ❤️. Och vet du Alexia, NI gör allt ni kan för henne. Ni finns där, hennes trygghet, inget är viktigare än det ❤️ Men det är också ok att bryta ihop ibland, att känna att ens barn beter sig som ett monster, att känna att ”nu skiter jag i det här”. Bryta ihop för att komma igen är mänskligt och ganska många gånger nödvändigt. All kärlek och styrka till er!

  2. All styrka till er alla❤️ Du är en alldeles fantastisk och stark mamma och Corinne är en hjälte!
    Skickar all styrka jag bara kan✨

  3. Åh lilla hjärtat💗, inte lätt för henne eller er heller💗 tänker på er massor. Ni är fantastiska föräldrar, glöm inte det.💗💗💗💗

  4. ❤️❤️❤️❤️❤️

  5. Åh, så kämpigt för er alla. När vår lilla prinsessa (av annan anledning) fick höga kortisondoser ett tag varnade hennes kloka doktor oss för att medicinen gör att man ’vill krypa ut ur sin kropp’ och så var det. Vår lilla och annars så glada tjej var ledsen och orolig mest hels tiden (utom när hon åt). Lider med er. Klen tröst när allt är kaos, men det går över och er lilla glada tjej kommer tillbaka igen.😍

    1. Tack Cecilia ❤️❤️❤️❤️

  6. Nej men stackaren men ni kämpar på så ni ger oss andra människor som har det jobbigt styrka😍jag går igenom en separation å jag tänker det e självvalt om jag jämför med er som är tvungna att gå igenom det hevete du/ni gör ni ger mig styrka för när folk frågar vad e det värsta som kan hända tänker jag på ert liv för det e det värsta för en människa😞😍💞ni är bäst å ni kommer klara detta Gud ger inte en människa något som den inte fixar 💗

  7. Vilken fantastisk och underbar mamma är du !!!! Lycka till!!!! Allt kommer att bli bra!!!! Massa kärlek till er!!!!!
    Kram /Anna

  8. Så jobbigt för er🙈 om det är nån tröst så är nog inte allt biverkningar utan också utvecklingsfaser😅. Leila är mitt uppe i att få såna utbrott ofta. Kände igen mig i det och att hon tvärt slutar och ser ut som att inget hänt medans jag är helt traumatiserad🤪. All kärlek till er❤️

    1. Ja jag är helt säker! Verkar som att flera med barn i den åldern känner igen sig ☺️☺️ skönt att höra ❤️
      Puss och kram ses snart 🙏🏼

  9. Hoppas det snart blir bättre, grät en skvätt när jag läste ditt inlägg. Denna hemska sjukdom! Fy sjutton vad ni är starka! Skickar en massa cyberkramar. ❤️❤️ Kram

  10. Jag var 14 år när jag fick diagnos Hodgkins lymfom, också det en form av blodcancer. Jag fick hästdoser av kortison och fick förutom hemska humörsvängningar en helt omättlig aptit. Detta var 1999, idag är jag 32 år och jobbar som sjuksköterska och försöker hjälpa andra i samma situation. Ville mest bara titta in och säga att det finns en morgondag som blir ljusare ❤️ All styrka till hela familjen ❤️

    1. Hej Kikki,
      Åh.. Va glad jag blir att du hjälper andra, och mår bra idag! ❤️
      Känns så skönt att läsa. I dag känns allt med kortisonet bättre. Hon är fortfarande ett matmonster men inte alls lika arg. Stor kram till dig ❤️

  11. […] på ett tag OCH hon börjar med kortison igen (kommer ni ihåg hur dåligt jag mådde sist…läs här). Den här gången är det ”bara” 5 dagar och halva kuren, så inte alls lika starkt […]

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *