
Hej min fina,
Jag har så ledsen att bloggen blivit drabbad den senaste tiden. Jag har fått ångest av att tänka på den och bara känt stress. Corona-perioden efter Dubai tog lite kol på mig av att vara på landet i så många veckor och kände inte så mycket inspiration. Jag mådde bra psykiskt men allt kändes ändå rätt tråkigt.
Jag är dock besviken på mig själv eftersom det är så många här inne som följt Corinnes resa. I början var det 80000 personer i veckan som läste min blogg – helt sjukt! Att drabbas av ett cancerbesked är fruktansvärt, att ens barn drabbas är obeskrivligt tufft.
Nu är dagen kommen. Corinne ska få ringa i klockan, och det är en dag som vi längtat så länge efter. Det är livets dag. Det största jag har varit med om efter att jag fött mina barn.
Imorgon har hon först sövning och ryggmärgsprov. Sen är det dags. Jag kan inte tänka på det utan att börja gråta. Känslorna bubblar upp och jag bara fulgråter rakt ut!
Jag ska filma, fota och allt som jag kan för att dela dessa känslomässiga ögonblick med er ❤️❤️❤️❤️
Bebisen ligger kvar där han ska ett tag till och är beräknad 10 juni. Jag tror att han föds 5 juni 😍
Tack för ert stöd under dessa år under den långa resa vi gått igenom. Livet är verkligen skört och det viktigaste som finns är att visa varandra tacksamhet och kärlek.
Massa kärlek till er