Hej mina fina!

Jag har inte postat något från vår underbara lördag. Vädret var gråare än grått så det passade fantastiskt bra att vi hade bokat brunch på Grand. Jag älskar att vara där, atmosfären är så härlig. Jag saknar överlag att bo på hotell och att resa.

Vi träffade upp Mike bror med hans fru och barn för att fira att det gått 1 år på vår cancerresa, och lite fars dag 😉

Jag hade på mig setet från Alix the label som jag också hade på Barncancergalan. Älskar det! Komfortabelt och så snyggt!

Örhängena är från Pipolz Bazar.

Naomis underbara kostym är från hm och skorna är Dr Martens från Babyshop.se

Jag åt en underbar Egg Benedict med lax och drack champagne – gud så gott allt var! Sen åkte vi hem till oss, bakade kokosbollar, kladdade ner precis allt och myste hemma hela lördagen.

På väg ut fotade jag de här vackra blommorna. Min dröm är att ha ett runt sånt här bord med blommor i hallen om vi någongång har en jääääättestor hall.

Kram A

Nya inspirationstidningar
Förra veckan när vi var på söder hittade vi en affär som säljer massa coola och inspirerande magasin. Jag köpte några olika och bland annat den här med massa coola bilder på girls.

Blommor
Min fantastiska blombukett som jag köpte i helgen strålar på vardagsrumsbordet.

Min favoritfrukt
Granatäpple är en av min favoritfrukter. Vi skalar 4-5 stycken och lägger i skålar, pressar på citron och salt.

Pumpaplanta
Min gulliga lilla pumpaplanta som jag satte för ett par veckor sen har börjat växa så fint. Till nästa halloween kanske jag har mina egna pumpor.

Min nya sminkspegel
Jag har äntligen satt upp min sminkspegel i sovrummet. Den kommer från sminkspegel.se och jag har en rabattkod till er på 15 % om ni vill ha en likadan eller liknande, alexia15.

Bild från Chef´s table 

Hej alla fina,

Det är måndag igen och då vet ni vad jag postar här inne, ”måndagstipsen”. Gå gärna tillbaka på de andra veckorna för att få inspiration. Ni kommer med så bra tips, tack för det.

1.
Chef´s table på Netflix
Oh my god va lycklig och avslappnande det är att se det här fantastiska matprogrammet. Jag blir inspirerad och motiverad att göra nya rätter. De filmar så vackert och det är kul att få en inblick i andra kulturers matlagning. Se den på Netflix. 

2.
Hasselnötskaffe
Alltid när vintern smyger sig på köper jag på mig några påsar hasselnötskaffe hem. Jag vet inte varför jag bara gör det på vintern, med så har det blivit 🙂 Jag blandar alltid mitt vanliga kaffe med en sked hasselnötskaffe, och det både doftar och smakar ljuvligt. Jag köpte senast på indiska för 49 kr.

3.
Tomatmarmelad i present 
I somras tipsade jag om min tomatmarmelad med mandel som jag älskar. Nu när det är mycket tillställningar i vinter tycker jag det är en bra tid att göra en stor sats. Köp fina små burkar, till exempel på Panduro och ge bort i present med en bit god ost eller en flaska vin. Skriv en fin liten lapp och fäst på burken.

4.
Carmex
Ett av de bästa läppbalsamet om jag får välja. Carmex gör läpparna mjuka, geggar inte och är superbilligt.

5.
Skriv önskelistor
Jag försöker uppmärksamma allt som alla säger just nu för att underlätta min julklappsshopping. I bland när man pratar slinker det ut, åh jag skulle behöva bla bla… då har jag gjort en lista i anteckningar på min mobil. Blir kul när man får något man vill ha men inte är beredd på. Sen är att börja i tid att rekommendera för att slippa julstress.

Dela gärna något eller några tips om ni har.
Kram A

Läs också:
Måndagstipsen v. 45
Måndagstipsen v. 44
Måndagstipsen v. 43
Måndagstipsen v.42 

Hej vänner,

Tack för många fina kommentarer på mina senaste inlägg. Ni är BÄST!
Förra veckan mådde jag som jag skrev lite konstigt, jag hade en jobbig känsla i magen men nu har vi passerat ett helt år med sjukdomen och det känns så mycket bättre nu när ”årsdagen” passerat.
Vi hade behandling på tisdagen och kortisonstart, jag spanade in lite höstfint, vi hade kokosbollsfest,  jag berättade varför jag kände  mig deppig och berättade om bröllopsplanerna och skrev lite om året som gått med leukemi.

Så här ser planerna ut den här veckan.
Måndag:
Ha pyjamas så länge det går.
Planera lite inlägg till bloggen
Laga korvstroganoff med lins och koriandersallad.

Tisdag:
Lunch med Finnair
Äta middag ute

Onsdag:
Lunch med min svägerska
Fota med Edita
Laga fishtaco med chilimajo

Torsdag:
Frukost med Forni på NK
Champagnemiddag med Carolina Gynning

Fredag:
Mysa med Sandra och hennes bebis.

I dag för 1 år sen, 11/11 var den dag vi åkte in med Corinne till akuten och sen efter många timmar, fick höra att vi skulle till barncanceravdelningen. Känslorna går så klart inte att beskriva med ord, men det är faktiskt inte sorgen eller panikångesten som jag tänker på mest. Det är kärleken och havet av energi som strömmade till oss. Det är orden som alla ni skrev till mig, familjen och vännerna som alltid var hos oss på sjukhuset. Leken i korridorerna och alla underbara människor på avdelningen på KS plan 12. Det låter konstigt, men mycket fina saker har kommit med sjukdomen. Vi har lärt oss saker om livet som vi förmodligen aldrig skulle ha lärt oss annars. Vi uppskattar livet på ett nytt sätt och tar ingenting förgivet, vi lever en dag i taget och fokuserar alltid på det positiva. Jag blir imponerad över att se vilken kraft vi människor besitter, som vi ofta inte får användning av. Och framför allt är jag stolt över Corinne, som alltid lugnar oss med sitt skratt och sin humor. Så liten men så klok och full av kärlek. Vi är inte ledsna, vi är glada över att bocka av ett helt år med över 35 behandlingar, skratt, gråt och oro. Vi bestämde från dag ett att leva med sjukdomen, inte ta en paus från livet och det känns så underbart. Att trots allt tufft, fortfarande har lyckats ha väldigt roligt och härligt tillsammans under hela året.

Tack till alla som stöttat oss, och tack till lilla Corinne som lär oss så mycket om livet ❤️ och tack Mike för att du är den bästa pappan till mina barn.

Här skulle hon få sin första behandling. Jag kommer ihåg att hon fick mycket biverkningar i början. Blåsor i hela munnen, rumpan och svallet. Blödde mycket näsblod hela tiden. Helt plötsligt började det forsa blod som var så svårt att stoppa, de la in små typ frigolitbitar i näsan, men hon skrek så av dem. Att ta tabletter var väldigt stressigt innan vi satte sonden. Då förändrades hela vår tillvaro och allt blev så mycket enklare. I två veckor envisades vi med att inte sätta sond, så varje dag var så mycket ångest för att få henne att ta tabletter och flytande mediciner. Vi var flera personer som höll fast henne, så vi hade ont i hjärtat varje dag när det var dags. Sen satte vi sonden och all stress försvann, bästa vi gjort.

Här låg hon med sin första infektion och ett CRP (infektionsvärde) på över 300. Jag tror att det var bra att jag inte googlade för jag hade ingen aning om hur tufft det är för kroppen att hantera en sån bakteriell infektion. Det här var ungefär 1-2 veckor efter att behandlingen sattes igång. De kom in flera gånger per natt och gav alvedon och antibiotika. Efter några dagar återhämtade hon sig.

Pepparkaksbak innan jul.

Luciafirande med Adolf Fredriks musikklass. Vi har ingen behandling på lucia i år men Corinne vill gå dit ändå och titta på tåget.

Förväntansfulla flickor på julaftons morgon. Corinne hade feber till och från och en väldig jobbig förkylning men helt plötsligt försvann febern och vi fick fira jul alla tillsammans.

Nyårsafton och min födelsedag som firades själva på grund av Corinnes dåliga värden. Så mysigt hade vi ändå.

Här i januari fick Corinne sin andra infektion. I samband med den hade hon behandling så totalt 9 nätter låg vi inlagda.

Rund och go efter en riktigt tuff kortisonperiod i mars. Vi var ute och åt med några av våra bästa vänner.

Pratar om livet med livet själv ❤️

På Naomis 6-års dag. Älskar mina tjejer så mycket ❤️

Ja!! Vi ska gifta oss, efter 6 år som förlovade ska vi gifta oss. Vi vet ungefär hur vi vill ha det och jag vet vilka som ska hjälpa oss att uppfylla vårt drömbröllop. Jag har aldrig varit så intresserad av att gifta mig, men sen vände det en dag när jag hittade ett märke som gör bröllopsklänningar –  och blev totalt förälskad. Sen fick vi offert osv 2014 från en weddingplanner  i Aten men sen blev jag gravid och annat kom i vägen. På måndag ska jag ringa tillbaka till Dimitra och säga ”Im back!”. Det ska bli så roligt att planera. Men jag vet absolut ingenting om någonting. Jag tänker att weddingplannern fixar typ allt, eller?

Har ni gift er? Har ni några tips på vad vi ska tänka på? Inte får missa? Ska strunta i osv…

Love A

Här är några bilder som jag har som inspiration… 

…varför jag har känt mig lite låg och konstig den här veckan. Det är så mycket känslor som blommar upp när man närmar sig en ”årsdag”. 11/11 var ju den dagen vi åkte in till akuten och vi började vår cancerresa. Men det var en lördag, det här året är det på söndag. På fredagen hade jag gjort ett roligt jobb för Electrolux, jag hade sen fått ett samtal om hur nöjd kunden var och ville boka in fler tillfällen med mig. Jag satt i bilen från Nacka, skulle hem till mina föräldrar i Spånga som hade passat barnen så glad och nöjd. Jag hade hög musik och kände mig så lycklig över att det var fredag och tre långa arbetsdagar var över och jag skulle ha en mysig helg med barnen. Mike var i Grekland för att fira hans födelsedag lite tidigt med en kompis, de skulle på lördagen se en av våra favoritartister, Nikos Vertis i Aten.

När jag kom hem kom Corinne och Naomi springande, men jag stannade till och sa till min mamma.
–  Gud va Corinne är blek. De berättade då att hon sovit 3 timmar på fm och nästan 3 timmar på eftermiddagen. Jag kände hjärtat i halsgropen. Då, för första gången, googlade jag.  ”Blek i ansiktet barn”, testa själva så får ni se vad som kommer upp. Överst står det; Leukemi hos barn, som tvåa står det ”cancer hos barn”, då visste jag. Magkänslan fick en bekräftelse och jag kände mig svimfärdig. Jag måste åka imorgon bitti till Martina sjukhuset sa jag. Jag behöver någon som tar mig på allvar och gör det jag säger.
Natten var hemsk. Jag låg och svettades och kommer ihåg att jag smsade min kompis Rondek som var i Amsterdam att jag tror att Corinne har fått cancer. Jag ville bara att det skulle bli morgon.

På morgonen den 11/11 vaknade vi, jag gjorde iordning tjejerna och åkte direkt. Mamma och pappa blev oroliga och tog sin egen bil. Vi kom dit och blev så väl bemötta. Det var bara vi där och tjejerna lekte med tågbanan. Vi fick träffa en läkare som jag direkt berättade min oro för. Jag sa att jag vill kolla henne för leukemi. Jag tittade ut genom fönster och såg den vackra höstskogen utanför. Jag kommer ihåg att jag tänkte‚ låt oss bara få komma hem och att allt var en mardröm. Hon frågade om Corinne hade blåmärken, vilket jag inte hade noterat innan. Dock upptäckte en läkare på akuten sen massa små röda prickar på magen, som också är en form av blåmärke.

När de tog blodprovet i fingret kommer jag ihåg att Corinne inte alls reagerade, men blodet rann och rann och rann. Hon hade inga trombocyter så blodet var väldigt rinnande. Det tog lång tid innan vi fick provsvaren då sköterskorna först trodde att det var någonting fel på maskinerna. De hade sen stuckit sig själva och provat. Inget var fel på maskinerna, hennes värden var bara så låga.

De skickade oss till Karolinska barnakut där de var redo och tog emot oss när vi kom. De fortsatte att ta prov och vi låg i det kala lilla rummet i fem timmar, då och då kom han in och sa att hon utreds för leukemi precis som jag hade trott. Hennes lilla söta kropp låg där så trött på den lilla britsen och jag bara bad till alla högre makter att allt bara var ett missförstånd.

De skickade oss först till röntgen och sen gjorde de ultraljud på alla hennes organ. Jag var i chocktillstånd hela tiden, men gjorde allt för att vara lugn och se glad ut. Mike var ju inte där än utan lyckades hitta en flygbiljett och landade på kvällen. Allt var surrealistiskt, overkligt, hemsk och smärtsamt att vara med om. De skickade oss sen till Barnonkologen rum 28. Det gick inte att förstå, jag såg i min familjs ögon hur alla bara ville lägga sig ner och skrika, gråta och kräkas. Jag tror inte att jag förstod vad vi var med om.

Vi blev väl omhändertagna, jag tror att det var sköterskorna Ivana och Johanna som tog emot oss. Vilka änglar. Jag kände mig så trygg i deras händer, de gav oss den bästa start man överhuvudtaget kunde få på den avdelningen. Jag är evigt tacksam för alla fina människor som jobbar på Barnonkologen på KS.

Mike kom till sjukhuset på kvällen och sen stannade vi där i tre veckor. Mike hämtade dit lampor, och familj och vänner kom dit med så fina saker till oss. Vårt rum såg ut som någonting mellan en mataffär och en leksaksbutik 🙂

Som mest satt vi 12 personer en fredag och åt middag tillsammans, vi skrattade och hade trevligt, trots omständigheterna. Folk kom och gick och vi kände oss aldrig ensamma, vilket var ovärdeligt för oss. Mike hämtade gofrukost på morgnarna och vi firade både födelsedagar och högtider på sjukhuset.

Så kan livet förändras vänner. Men en sak kan jag säga, att omringa sig av kärlek och energi gör allt så mycket lättare.

Tack igen till er som stöttar och peppar oss alltid. Kan inte skriva det för ofta.

På söndag ska jag försöka posta ett inlägg från året.

Kärlek,
A

Hej hej,

I dag kom jag på att det är farsdag på söndag. Vi ska äta brunch men många av mina vänner köper presenter. Jag brukar inte köpa någonting till Mike, utan ber barnen göra ett kort typ. Pappa fick en ny parfym förra veckan av oss.
Men här kommer fyra akuta tips som jag vet att far blir glad av.

Dunväst, Uniqlo (finns bara i sthlm men andra märken har) – väldigt användbar att ha under jackan nu när det är lite kyligt.
Ansiktskräm, Recipe for men – även män behöver vårda ansiktet så en ansiktskräm är en bra present.
Cashmerehalsduk,  COS – bra och användbar i fin kvalité.
Barncancerfonden – Skänk en slant till Barncancerfonden och berätta för far. Den finaste presenten man kan ge.

Hej hjärtan,

Jag hade en jobbig dag, eller det beror vad man jämför med, men den var lite deppig. Mycket blev bara fel och Corinne var gnällig på grund av kortisonet.

Det började med att vi försov oss, så där började dagen fel. Sen har allt stressigt och väldigt gnälligt med Corinne.

Jag hann med en del på fm och skulle till söder för lunch. Men i taxin kom jag på att jag verkligen inte orkade så jag ändrade adressen och åkte hem. Jag kände mig helt dränerad, och tappade lusten för allt. Ville bara bädda ner mig i sängen, så därför gjorde vi det, jag och C 🙂

Allt kändes bättre när Mike och Naomi kom hem på em, vi pratade om bröllop och dansade till hög musik tillsammans. Blev glad och fick massa ny energi.

Hörs imorgon ❤️

Hej fina,

I dag har vi varit hemma hela dagen, förkylda som tusan hela gänget. Det känns ju alltid extra jobbigt när Corinne blir förkyld eftersom det ofta blir akuten för oss då. Dock så hade hon höga värden igår, höga vita blodkroppar vilket tyder på en infektion men också kanske gör att vi slipper akuten om hon får feber, hoppas vi slipper feber.

Naomi har längtat efter kokosbollar i flera veckor, så nu har vi haft lite bakstuga. Indiska skickade också väldigt passande söta förkläden till oss tre idag så vi var så söta när vi hade kokosbollfest.

Naomi gjorde ett ”vanligt” recept kokosbollar och Corinne testade ett sockerfritt, nyttigare alternativ.

Naomis kokosbollar

100 g smör.
1 dl socker.
1 msk vaniljsocker.
3 msk kakao.
3 dl havregryn.
3 msk kallt starkt kaffe. (Naomi vägrade kaffet)

Corinnes kokosbollar
2 dl havregryn
8-10 dadlar
1,5 msk kakao
en nypa havssalt
2 msk kaffe
Kokosflingor att rulla i

Mosa ihop ingredienserna, Corinnes fick vi köra med mixerstav. Rulla till bollar och rulla i kokos.